JON'S LOG #2
4/5 2068 Jon's Log,
Payron satt redan vid det bordet han alltid satt vid inne på Al's. Inne i hörnet. Varför han alltid satt där var för att man kunde, diskret, ha koll på allt som hände i lokalen. Al såg alltid till att bordet var ledigt när Peyron kom.
Han vinkade till mig och när jag satte mig bredvid honom la han handen på min axel och tryckte till samtidigt som han sköt fram ett svart emblem i form av ett hund huvud med "UD" snyggt broderat i rött. "Nu kan ingen röra dig, lillebror, du ligger i första flanken, precis där du behövs". Det var bara bröderna Harki, Soul Dendi och Larsa Peppy som bar emblemen men svart bakom de röda bokstäverna. Andra UDogs bar röda hundar med svarta bokstäver, jag hade en sån också. Jag tittade på det en stund, kände mig nöjd, att jag äntligen fått vad jag förtjänat.
Vi pratade vidare. Under hela samtalet lät han samlad och glad över att ha gett mig min nya post i Under Dogs.
Efter mitt möte med Peyron var jag tvungen att titta till Mack, min bästa vän sen jag flyttade till Chicago för två och ett havt år sen. Mack bor i övre Chicago, vid ytan och jag har inte hört av honom på en vecka nu. När jag kom fram till hans lägenhet stod hans dörr på glänt. Det var rörigt och saker låg utspridda överallt. Efter att jag ropat på honom en gång hör jag steg i vardagsrummet. Där ser jag Quentin och Fillip - två av Jean Barrquets män. Quentin håller i ett järnrör och Fillip har sina vassa knoghjärn på sig. De var med den dagen i gränden när Jean Barrquet förstå gången fick ett ansikte på the UDogs nyaste rekryt.
Jag börjar känna svetten rinna i nacken. "Mmm, känner du lukten Fillip?" sa Quentin med en kornig sönderrökt röst. "Det luktar lite som, som.. som en råtta!" väste Fillip. Jag såg mig snabbt omkring efter ett tillhygge och mina snabba rörelser fick min jacka att svänga och jag råkade flasha mitt emblem som satt på insidan. I samma stund såg jag att Quentins ögon spärrades upp och han vrålade " EN RÅTTA MED GULD SVANS". Han höjde järnröret men jag hann ut ur dörren och ner för trapporna. Jag vågade inte se mig om. Fan. Nästa man som får reda på min post är Jean. Mer om honom en annan gång. När jag springer nedför gatan med Quentin och Fillip i hälarna ser jag Mack på andra sidan gatan. Jag springer över och tar tag i hans krage och släpar honom med mig. Vi hinner precis till hissarna som leder till nedre Chicago och gallret hinner stängas när de väldiga männen hinner fram. Fillip lutar sig fram, griper tag om gallret borrar in sin blick i mig och väser "Hur du än kolar vet jag att han kommer vara kreativ". Hissen börjar röra på sig. Jag försöker samla mig men kan inte få en stadig balans på min andning. Efter en stund tittar jag bak på Mack. Jag undrar var fan han varit hela dan men mer kan jag inte fråga honom, vi är inte ensamma i hissen och jag vill inte riskera något. Det är något märkligt med honom idag.
Efter den 30minuter långa hissresan ner promenerade jag och Mack bort mot mitt ställe. Jag börjar fråga honom olika saker men hinner inte få några svar innan jag får ett samtal från Peyron som vill träffas. Mack hade inget val och följde med till en lokal bakom Al's. En av Souls grabbar hade varit på span i övre delen och sett mig blivit jagad av Quentin och Fillip.
Peyron undrade vad fan jag höll på med, varför jag varit i övre delen samma dag som jag fått min befodran.
Jag pekade på Mack utan att ta blicken från Peyron. Soul, som varit i rummet hela tiden tog tag i Macks över armar och förde honom fram mot Peyron och mig. Peyron lutar sig fram mot honom och rynkar på näsan. Mack ser nervös ut. Som om han måste ut och det nu. Soul säger att han inte gillar "den här typen" innan jag ber om att få en stund med Mack själv. Peyron nickar och får med sig Soul ut genom bakdörren.
I det dunkla ljuset i en halvförstörd liten kontors lokal ser jag Macks uppspärrade ögon mellan de flottiga långa hårstriporna. Han ser blek ut och nästan obehagligt mager med isblå ögon. Jag kännde en främlighet komma ifrån honom.
I vad som känns vara en enda suck förklarar han allt. Det låter slafsigt och ogenomtänkt, jag har svårt för att lyssna. Jag tittade bara ner i golvet, runt på saker i rummet och tänker på Jean. Ilska och en kall kår kryper längs ryggraden, sen ser jag tillslut på Mack. Utan att ha lyssnat på ett enda ord va vad han sagt förklarade jag för honom att han inte har sitt hem kvar, att han måste flytta ner hit, att han inte kan sätta en fot i övre delen på ett par år om ens det om han vill leva ett tag till.
Han knep ihop med läpparna och pillade på en nagel. Han verkade förstå att det var allvarligt, men så vitt jag vet har inte Mack någon koll på oss, vaken Under eller Surface. Bilnd strövare - som vi kallar dem.
Han hade en kusin här nere som han kunde bo hos ett tag. Efter att vi skilts åt vid Big Susies konitori promenerade jag hemmåt. Jag måste träffa Frank, en av Larsas killar, en av dem jag kommit närmst bland the UDogs om man inte räknar med Peyron. Han kommer veta vad som måste göras efter detta.
Jag tänder en cigarett och ser röken stiga upp mellan husen i den trånga gatan. Vad händer nu?
Jon Frerry
logout.
Payron satt redan vid det bordet han alltid satt vid inne på Al's. Inne i hörnet. Varför han alltid satt där var för att man kunde, diskret, ha koll på allt som hände i lokalen. Al såg alltid till att bordet var ledigt när Peyron kom.
Han vinkade till mig och när jag satte mig bredvid honom la han handen på min axel och tryckte till samtidigt som han sköt fram ett svart emblem i form av ett hund huvud med "UD" snyggt broderat i rött. "Nu kan ingen röra dig, lillebror, du ligger i första flanken, precis där du behövs". Det var bara bröderna Harki, Soul Dendi och Larsa Peppy som bar emblemen men svart bakom de röda bokstäverna. Andra UDogs bar röda hundar med svarta bokstäver, jag hade en sån också. Jag tittade på det en stund, kände mig nöjd, att jag äntligen fått vad jag förtjänat.
Vi pratade vidare. Under hela samtalet lät han samlad och glad över att ha gett mig min nya post i Under Dogs.
Efter mitt möte med Peyron var jag tvungen att titta till Mack, min bästa vän sen jag flyttade till Chicago för två och ett havt år sen. Mack bor i övre Chicago, vid ytan och jag har inte hört av honom på en vecka nu. När jag kom fram till hans lägenhet stod hans dörr på glänt. Det var rörigt och saker låg utspridda överallt. Efter att jag ropat på honom en gång hör jag steg i vardagsrummet. Där ser jag Quentin och Fillip - två av Jean Barrquets män. Quentin håller i ett järnrör och Fillip har sina vassa knoghjärn på sig. De var med den dagen i gränden när Jean Barrquet förstå gången fick ett ansikte på the UDogs nyaste rekryt.
Jag börjar känna svetten rinna i nacken. "Mmm, känner du lukten Fillip?" sa Quentin med en kornig sönderrökt röst. "Det luktar lite som, som.. som en råtta!" väste Fillip. Jag såg mig snabbt omkring efter ett tillhygge och mina snabba rörelser fick min jacka att svänga och jag råkade flasha mitt emblem som satt på insidan. I samma stund såg jag att Quentins ögon spärrades upp och han vrålade " EN RÅTTA MED GULD SVANS". Han höjde järnröret men jag hann ut ur dörren och ner för trapporna. Jag vågade inte se mig om. Fan. Nästa man som får reda på min post är Jean. Mer om honom en annan gång. När jag springer nedför gatan med Quentin och Fillip i hälarna ser jag Mack på andra sidan gatan. Jag springer över och tar tag i hans krage och släpar honom med mig. Vi hinner precis till hissarna som leder till nedre Chicago och gallret hinner stängas när de väldiga männen hinner fram. Fillip lutar sig fram, griper tag om gallret borrar in sin blick i mig och väser "Hur du än kolar vet jag att han kommer vara kreativ". Hissen börjar röra på sig. Jag försöker samla mig men kan inte få en stadig balans på min andning. Efter en stund tittar jag bak på Mack. Jag undrar var fan han varit hela dan men mer kan jag inte fråga honom, vi är inte ensamma i hissen och jag vill inte riskera något. Det är något märkligt med honom idag.
Efter den 30minuter långa hissresan ner promenerade jag och Mack bort mot mitt ställe. Jag börjar fråga honom olika saker men hinner inte få några svar innan jag får ett samtal från Peyron som vill träffas. Mack hade inget val och följde med till en lokal bakom Al's. En av Souls grabbar hade varit på span i övre delen och sett mig blivit jagad av Quentin och Fillip.
Peyron undrade vad fan jag höll på med, varför jag varit i övre delen samma dag som jag fått min befodran.
Jag pekade på Mack utan att ta blicken från Peyron. Soul, som varit i rummet hela tiden tog tag i Macks över armar och förde honom fram mot Peyron och mig. Peyron lutar sig fram mot honom och rynkar på näsan. Mack ser nervös ut. Som om han måste ut och det nu. Soul säger att han inte gillar "den här typen" innan jag ber om att få en stund med Mack själv. Peyron nickar och får med sig Soul ut genom bakdörren.
I det dunkla ljuset i en halvförstörd liten kontors lokal ser jag Macks uppspärrade ögon mellan de flottiga långa hårstriporna. Han ser blek ut och nästan obehagligt mager med isblå ögon. Jag kännde en främlighet komma ifrån honom.
I vad som känns vara en enda suck förklarar han allt. Det låter slafsigt och ogenomtänkt, jag har svårt för att lyssna. Jag tittade bara ner i golvet, runt på saker i rummet och tänker på Jean. Ilska och en kall kår kryper längs ryggraden, sen ser jag tillslut på Mack. Utan att ha lyssnat på ett enda ord va vad han sagt förklarade jag för honom att han inte har sitt hem kvar, att han måste flytta ner hit, att han inte kan sätta en fot i övre delen på ett par år om ens det om han vill leva ett tag till.
Han knep ihop med läpparna och pillade på en nagel. Han verkade förstå att det var allvarligt, men så vitt jag vet har inte Mack någon koll på oss, vaken Under eller Surface. Bilnd strövare - som vi kallar dem.
Han hade en kusin här nere som han kunde bo hos ett tag. Efter att vi skilts åt vid Big Susies konitori promenerade jag hemmåt. Jag måste träffa Frank, en av Larsas killar, en av dem jag kommit närmst bland the UDogs om man inte räknar med Peyron. Han kommer veta vad som måste göras efter detta.
Jag tänder en cigarett och ser röken stiga upp mellan husen i den trånga gatan. Vad händer nu?
Jon Frerry
logout.
