MINDYOURATTITUDE

 

vackra Veronica

Visst är det underbart med systrar som skriker och klagar på sysslor som de dragit på sig, som man själv inte har något med att göra, men som man får med att göra nu för att de slänger det i ansiktet på en och försöker ge en dåligt samvete. Sorry man! Jag har redan massor planerat och lovat jag oxå. Plötsligt är det inte viktigt, utan det de ska ha gjort är mycket viktigare. När man väl, men motvilligt går med på att byta syssla så går det inte längre, absolut inte! Hur svårt kan det vara? Andas, så tar vi det från början. Jag blir så trött alltså...

Fick sms av mamma innan, jag har tydligen god chans till en praktikplats på pappas kusins företag i Ungern. De sysslar med grafisk design och dyligt. Låter spännande, och lite läskigt samtidigt.

Jag springer inte efter bussar. De får vänta in mig eller så tar jag nästa.
Bussturer är korta. Springer nog mot tåget, det ska längre. Jag gillar att åka långt.

håhå, det är lite roligt att skriva metaforiskt!

ciao!

 

Det är så jäkla typiskt. Så jääävla typiskt.
Man hittar inte någon så man slutar leta.
Någon hittar en men det finns inget där.
Man reser iväg i hopp om att få slappna av
och bara ta allt som det kommer. Det är
då det händer, när man minst anar det.
Man fattar inte vad som hänt förrän man
är hemma och då är det för sent, då
förstår man att man aldrig mer kommer
få träffa den människan igen. Hur surt det
än känns. Helt galet, helt beng. Men det är
vid sådana här tillfällen jag tar till mitt
motto: Gråt inte för att det är över, le
för att det hände. Visst det gör jag ju. Något
annat går väl inte. Men samtidigt har jag
annat att fokusera på. Saker att ta i första hand.

känns bara så tråkigt, men jag kommer över det
det vet jag att jag för iaf.

ciao!

©

från mitt skissblock.


ciao!