MINDYOURATTITUDE

Haha, creep bild på mig, men fina är vi!

Han ligger nog och sover nu, jag tror nästan det. Jag hör något som liknar snarkningar, men liksom bara i det stadiet när man preciis, preciiis somnat. Fint.
Han är fin. Han är det finaste och faktiskt bästa som har hänt mig.
Jag har alltid tyckt att killar varit känslolösa idioter låångt innan, fram tills denna hära grabben. Visst har jag förändrats mycket med honom, men det gör man. Precis så mycket som man själv tillåter sig, och om man verkligen älskar eller är kär i någon, så gör man det lite till, omedvetet. Men man är alltid sig själv, alltid, och känner inte pressen från varken sig själv eller den andra parten, att man måste vara något mer eller mindre. Det är ett bra tecken, det är min lilla filosofi.

Jo, nu hör jag det igen. Han sover nog faktiskt. jag försöker skriva så tyst jag bara kan.
Och lägenhetsjakten fortsätter, det kana vara något på g, men vi får se!